Ligger här i sängen och funderar har en jobbig känsla i kroppen som ett tryck över bröstet, ångest kallas de tydligen.
Jag vill ligga i din famn,bli omhållen och känna mig trygg.
Frågan är om det någonsin kommer ske?
Snart, snart, snart…
När är snart?
När är sen?
När är om en stund?
Jag förstår mig inte på de där orden, fattar inte vad de betyder.
Jag vill förstå men jag kan inte och när jag inte kan så blir jag bara besviken på mig själv för att jag inte förstår saker som alla andra tydligen förstår, sådant som är “normalt” att förstå.
Varför kunde jag inte vara blivit “normal” allting hade varit mycket lättare då, om jag var som alla andra
Men du, J... om du inte var "du", då hade jorden varit väldigt mycket tråkigare för många tror jag... Vem är "normal"? Vem bestämmer det? Du är unik, som så många många andra! Var rädd om dig och alla dina egenskaper, de knasiga, tokiga, dåliga, men även dina bra egenskaperna du äger. Dom är du, och man får göra så gott man kan med det man fått! I nästa liv kanske vi gör det annorlunda, vem vet? Vi är ju nybörjare i det här livet, det är i alla fall mitt första liv!
SvaraRadera