tisdag 3 januari 2012

svar på era frågor

Anonym:
Hej!
Jag är en tjej som har haft pojkvän sen 1 år tillbaka. På senare tid har jag börjat fundera på min pojkväns beteende. Han är världens goaste och snällaste och han skulle aldrig kunna göra något dumt mot mig! Grejen är att han har väldigt svårt för det sociala. Han är aldrig den som pratar högst eller mest, och om han gör det någon gång så är det något som är vääldigt genomtänkt som han definitivt inte kom på på en sekund. Såhär kan det vara var som helst, i skolan bland hans kompisar eller när jag är med hans släkt. Han är så himla tyst, det verkar liksom som att han är rädd för att prata med folk, rädd för att säga ngt fel, som sagt enda gången han säger ngt så är det genomtänkt. När han är ensam med mig är han dock inte likadan, då vågar han prata på. Jag har vart lite orolig för att han har någon social fobi, och jag är inte den enda som verkar tycka så, många tycker att han är tyst och lite konstig.. Det är inget fel på hans IQ, han har mvg i många ämnen och han är inte ens dålig i något ämne överhuvudtaget. Sen ibland kan jag också reta mig på honom, för han beter sig så lustigt. Jag och min pojkvän har precis beställt en resa som vi ska åka på och då tycker jag att det vore bra om hans föräldrar och mina borde prata igenom det lite. Så jag bad honom idag att prata med sin mamma om detta, när jag ringde honom vid 7 tiden och frågade om de hade pratat än sa han nej, men han hade inget bra svar på varför han inte pratat med henne. Några timmar senare pratade vi igen och då hade han inte heller pratat med henne, hon kom tillochmed in i min pojkväns rum när vi pratade i tele, och inte ens då kunde han fråga henne. Det verkar nästan som han har någon tvångstanke, jag menar vad är problemet med att bara fråga sin mamma om hon inte kan prata med min mamma? Händelser som är lite lika denna har hänt innan, men han har aldrig en bra förklaring till sitt beteende. Han kan även brusa upp ibland och plötsligt bli jätteotrevlig mot mig och börja gapa utan att jag gjort något ens, han kan tillochmed göra så inför mina föräldrar! Såhär gör han dock inte bara mot mig det kan hända andra också, det händer dock inte så ofta.
Dessutom har han svårt att förstå skämt, men bara när det gäller han själv. Min mamma skojade med honom häromdagen och han tittade bara på henne med en allvarlig blick, jag menar även om det inte va så kul skrattar man väl med lite ändå. Och när man skämtar om honom ibland tar han allt så himla bokstavligt, man bara " snälla det var ju bara ett skämt, fattade du inte det", sen även fast han fått det förklarat för sig kan han typ snöa in sig på det där skämtet i en kvart och komma med konstiga förklaringar. Han ska också ALLTID ha rätt, han kan inte tåla att någon annan har rätt när man disskuterar med honom.. Det finns ännu fler grejer, men som du kanske förstår är det jag vill komma fram till om det här är tecken på asperger? Jag har faktiskt börjat fundera på detta, för trots att han är smart åså så har han väldigt många konstiga ideer och beteenden för sig, han har dessutom ticks. Det kanske inte har med asperger att göra men jag tar upp allt som jag misstänker! Vad tror du, kan det faktiskt vara så? Förutom när han håller på så här, vilket inte är såå ofta så är han fullt normal, han kan massor, har kompisar, och är helt normal i sättet!
Det skulle vara jätteshysst med ett svar om hur du tänker och ser på detta! Eftersom jag inte är helt haj på att kolla kommentarer åså, kan du inte skriva ett inlägg på din blogg om detta? Hade vart väldigt snällt, kraaaam! :)

Svar: Hej! utav det du skriver tycker jag att killen har fler tecken som stämmer in på AS men jag kan inte sitta här på andra sidan en dator och säga vad folk har för diagnoser och för övrigt är jag ingen läkare eller psykolog för den delen häller:)

Nu vet jag inte hur gamla ni är men han verkar ju bo hemma i alla fall?
Du kanske skulle prata med honom om de och då inte säga “du har Aspergers syndrom” utan ta upp “problemen” och fråga om han märker av dem själv och sen om han gör de kanske berätta vad AS är och fråga om han med tycker de stämmer.

Nu vet jag inte vad du har för relation med hans mamma men du kanske kan dela med dina tankar till henne med?

Och om du kanske känner att de är nått du behöver diskutera mer med någon utan honom kontakta din skolsyster/skolkurator (gissar på att du går i skolan)

Hoppas mitt svar hjälper dig!

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar