svar på era frågor!

Hej !
Jag tänkte jag skulle ställa några frågor till dej......
Är mamma till en tjej på 13 ½ år , och för en månad sedan fick hon sin diagnos Aspergers syndrom.

* Har du några bra tips på hur vi som föräldrar ska bemöta vår dotter?
Exempelvis i de situationer , då hon gapar , skriker eller är allmänt
Frustrerad, arg och ledsen.......?

* Vi upplever att vår dotter har svårt med sociala kontakter.
Ska vi försöka hjälpa till eller uppmuntra henne till att våga prata och
umgås med människor. De stunderna då är mera ensam......?

* Är det vanligt när man har denna diagnosen att , dessa personer inte
gillar att åka och handla . Och gå i affärer.....?
Vår dotter vill nästan aldrig följa med då vi ska till affärer eller stan.

* Allt detta vad det gäller Aspergers syndrom, är väldigt nytt för oss
som föräldrar och det finns ju hur mycket som helst att läsa.
Vi vet knappt i vilken ända vi ska börja.
Har du några tips på vart vi kan läsa bra och kortfattad information.
Eller kan du kort beskriva det viktigaste.....?

* Vår dotters psykolog och läkare informerade om att vi har rätten att
söka vård bidrag för henne, så någon av oss föräldrar kan gå ner i
arbetstid. Vad säger du om detta , upplevde du att det var viktigt
att det fanns någon hemma för dej då du gick i skolan och precis
hade fått din diagnos ....?

* Har du några andra tips på vad som är viktigt att tänka på, då man
har ett barn med Aspergers syndrom, både för oss som föräldrar
men även syskon och släkt......?
Mvh Susanna

Svar:

1.Skrik inte tillbaka, låt henne ha sitt utbrott och prata om de efteråt i stället.

2.Ja de tycker jag att ni ska göra.
Ni borde kanske även skaffa en ledsagare/kontaktperson så hon får träffa någon utanför familjen och göra saker med som e start.

3. Jag har inte detta problem men vet flera med AS som inte klarar av detta pga alla intryck åka buss brukar med vara en jobbig sak.

4. Jag gillar Gunilla Gerlands böcker som tex: “ En riktig människa”, “ Det är bra att fråga... En bok om Asperger syndrom och högfungerande autism”,”Aspergers syndrom - och sedan?”
Sen kan du ju läsa om AS på Autism och Asperger förbundets hemsida

5.Mina föräldrar hade för mig även om jag var 15-18 år  men detta berodde väll mest på att jag var djupt deprimerad, psykotisk och självmordsbenägen så jag helt enkelt inte kunde vara ensam hemma före eller efter skolan men om de behövs så tycker jag att man ska ta den möjligheten.

6. Va förstående och när hon lärt sig mer om vad diagnosen innebär så kommer hon börja berätta hur hon känner och då ska ni absolut aldrig säga “du skulle bara på din diagnos hela tiden” när ni blir frustrerade för de gör hon inte hon försöker bara förklara men hon tänker inte på samma sätt som er och att få höra att man skyller i från sig gör det inte lättare.