Svar på era frågor!

Jag har asperger, är ett par år äldre än dej och undrar om du känner igen dej i det här och hur har du i så fall hanterat det, har du fått nån slags hjälp?
Jag kan bli lite fixerad vid en del personer, inte så att jag stalkar dem eller så det är mer för att jag beundrar dem, det är svårt att förklara. Jag skulle aldrig våga gå fram till nån om jag såg dom på gatan haha nää... Men jag undrar vad de gör, vad de tänker, vart de ska, om dom gjort nåt kul, om dom rest bort och varför osv. Det är lite som om jag lever genom dem för att mitt eget liv är så tråkigt, isolerat och ensamt. Dom gör saker jag själv skulle vilja göra.
Ibland kan jag berätta för mina föräldrar om nån intressant person, om dom flyttat, målat köket eller träffat ny pojkvän osv och plötsligt kan dom bli skitarga och skrika "NU FÅR DU FAN HÅLLA KÄFT OCH SLUTA PRATA OM DET DÄR!" Då känner jag mej så DUM och förödmjukad. Jag fattar först ingenting??? Blir röd om kinderna och får hjärtklappning och vill bara gråta. Det är först där och då jag fattar att jag pratar på ett sätt man inte "ska" prata på.
Det här är det värsta med asperger, att inte veta hur man ska vara i sociala sammanhang. Så det gör att jag drar mej undan livet mer och mer. Jag undviker allt som har med människor att göra för jag är så rädd att säga fel saker.

svar:
Jag känner igen mig till viss del av det du skriver.
De finns människor som vart i mitt liv men valt att leva utan mig och om jag inte fått vara delaktig i det här valet så har jag ofta en förmåga att fastna och inte riktigt orka släppa taget.
En kille höll jag på att älta fram och tillbaka i 6 år och jag visste vad han gjorde och höll koll på honom (inte på stakling nivå utan på avstånd)
Och prata om honom hela tiden, han blev helt enkelt mitt special intresse.

Men jag har lärt mig att om jag får prata ut och vara med och avsluta det så är det lugnt sen så när killen tillslut efter 6 år gick med på att prata med mig så var det lugnt sen och jag bryr mig inte om han längre.

Men är jag nyfiken på en person som du verkar vara så är jag nog den som tar kontakt och inte “beundrar” på avstånd.
Under åren lopp har jag lärt mig att de är bättre att ångra det man gjort än att ångra det man aldrig gjorde.
De blir fel, man gör misstag, man uppfattas som konstig i bland, men man lär sig alltid något av det och utvecklas.
Våga vara den du är och var stolt över det!

Bookmark the permalink. RSS feed for this post.

3 Responses to Svar på era frågor!

  1. Bloglovin' byte? http://www.bloglovin.com/blog/3270232/n/follow
    :*

    SvaraRadera
  2. Hmm så kan ju jag också känna ibland.

    SvaraRadera

© domkallarmighannes.com. Drivs av Blogger.

Search

Swedish Greys - a WordPress theme from Nordic Themepark. Converted by LiteThemes.com.