Jag har tagit ett steg framåt!

I går kväll innan jag somnade så hade jag ett långt och givande samtal med min man.

Vi pratade om hur våran relation såg ut när vi träffades för två år sedan och hur den ser ut i dag och Andreas informera mig om hur himla mycket jag utvecklas det senaste året  och framförallt de senaste månaderna.
”Joanna du har inte haft ett enda utbrott på hela två månader, det är första gången på 2 år.”

Han sa att han tyckte att jag kunde hantera mina svårigheter bättre nu än vad jag gjorde för bara ett halv år sedan.

För ett halv åt sedan fick jag panik ångest för minsta lilla sak som gick i mot mig och  grät hysterisk och flera gånger packa jag väskan och drog och han fick plocka upp mig på stan,jag var som en lite igelkott som sköt ut taggarna och rulla i hop sig till en liten boll direkt det var något.

Om det blir missförstånd eller nått inte blir som jag tänkt mig nu så rycker jag bara på axlarna och säger “Jaha va gör vi nu då?”

”Jag hoppas du känner själv hur himla mycket starkare du har blivit” sa han.
Och det gör jag.
Bara det att för ett år sedan hade jag daglig verksamhet 9 timmar i veckan och efter det var jag så slut så jag var tvungen att gå hem och sova några timmar och sen var jag tvungen att sova 10 timmar varje natt för att orka.
Nu jobbar jag 50%+ föreläser+ speedway jobb, sover nästan aldrig på dagen och sover i snitt 8 timmar per natt.

Jag har tagit enormt kliv uppåt det senaste året och jag är faktiskt lite stolt över mig själv:)